Den här månaden så ser mina betalningar ut som följande:

Avbetalning 1: 2000:-

Avbetalning 2: 1403:-

Avbetalning 3: 1000:-

Avbetalning 4: 1000:-

Avbetalning 5: 500:-

Avbetalning 6: 500:-

Avbetalning 7: 500:-

Avbetalning 8: 500:-

Avbetalning 9: 620:-

Totalt: 8023:- (avser aug månad)

Jag lägger 10.000:- till skulderna varje månad så det som blir över betalar jag in extra på någon av skulderna. Oftast på den skulden som är minst så att den försvinner och jag blir av med skulden till det specifika företaget. Och sen kan jag lägga mer pengar på en av de andra skulderna. 

Jag får ut en lön på ca 19.000/månad och har "vanliga" utgifter ungefär såhär:

Hyra, el, tv,tfn: 2500:-

Transport, (buss, bil): 1500:-

Mat: 2000:-

Totalt 6000:-

Jag köper inte mycket andra saker alls, men måste jag så har jag lite pengar kvar till det och blir det över så lägger jag också det på skulderna men försöker att spara iaf 500:-/månad  i ett eget sparande för framtiden. Har pensionsparat sen jag var 19 år så jag blir väl rik och lycklig på gamla dar kanske. 

Jag har också slutat att snusa,visst det är jobbigt just nu men när jag tänker på att jag varje måndag lägger undan 100:- på det jag sparar på att inte snusa så kommer det att vara en bra bunt med slantar om ett år och jag kan betala in ytterligare på någon skuld.   

Jag har även möjlighet att jobba lite extra ibland och försöker att göra det när det passar. Även där blir det lite extra slantar som går till att betala av skulderna. 

Och jag mitt mål är att ha betalat av totalt 275.000:- i årsskiftet av 2012/2013.

Jag sätter målet högt, men inget är omöjligt!!  

Glädjande läsning är i alla fall att se att det numera inte finns någon skuld som ligger hos KFM längre. Och så länge som jag sköter min avbetalningar så kommer det inte att bli några nya skuldsaldon där heller. Men listan som var under de senaste två åren som är med är inte vacker. Lång och ful nu, men blir vackrare och vackrare för varje månad som går.

12 st anmärkningar finns registrerade, och det är inte 12 st olika utan det är samma skuld två gånger på de flesta. 111222 kommer 11 av 12 anmärkningar att vara borta. Sen är det en kvar som försvinner 121125. Så bara om ett år kommer det att se betydligt mycket bättre ut. Och vid årsskiftet 2012/2013 så ska alla skulderna vara betalda är tanken. 

Förra veckan beställde jag inloggningsuppgifter till minuc på www.minuc.se, och idag när jag vittjade brevlådan hade jag fått uppgifterna jag gått och väntat på. För att svart på vitt kunna fronta mig själv med hur illa ställt det egentligen är min på min ekonomiska sida. 

Eftersom jag tillslut blev en sådan som inte ville röra breven från inkassobolagen och KFM ens med tång så försvann ju även vetskapen om hur mycket jag var skyldig egentligen. Jag har haft hyfsat bra koll på vilka jag är skyldig pengar, men att öpnna breven och få struktur det sket jag i just då. Det vanliga fenomenet att stoppa huvudet i sanden, jag tror inte att jag är ensam. 

Jag var helt blöt om händerna och svettpärlor kröp fram på min panna när jag loggade in på MIN upplysning. Shit, tänk om nån kommer och biter mig. Eller det kanske finns en sån animerad kvinna på sidan som står med pekfingret och säger: "Usch, det här såg inte bra ut" Upplysningen på UC var verkligen ingen upplyftande historia, det kan jag inte påstå. Men samtidigt är det mer bensin på elden att jag vill rensa upp så att mina papper blir bländande blanka och fina en dag. 

Även om det är jobbigt att läsa på alla papper och se verkligheten så är det min verklighet och man får agera efter det. Jag tycker att det är skönt att jag tagit mig så långt att jag vågar se hur det egentligen ligger till. Det är en början i alla fall, och det känns som att kontrollen kommer mer och mer. Att vara ärlig mot mig själv och ta chansen nu att ta klivet mot något bättre och friare.

Återkommer med en rapport om den fasansfulla rapporten jag läste på UC. 

Jag tänkte att jag skulle blogga under tiden som jag kämpar med att bli skuldfri. Kanske inte så mycket för att någon annan ska läsa, utan mera för min egen skull och sen kan jag gå tillbaka och titta på min resa mot ett liv utan massa skulder som ligger och dammar hos inkasso. Det finns så många andra drömmar som jag vill förverkliga sen. Men innan jag kan göra det så måste jag offra tid och energi och såklart även en hel del pengar på att betala bort alla mina skulder. 

Jag är en helt normal tjej, har fast heltidsjobb, sambo,vänner och bekanta osv. Men ingen i min krets vet om detta problemet, inte ens min sambo vet om det. 

Det stora boven till mitt problem kom egentligen när jag var liten, jag är skilsmässobarn och dotter till en alkoholist. Man kan säga att han sket i mig, och nu skiter jag i honom. Så det jämnar ut sig. Men eftersom jag bara hade min mamma som betalade för mig och min bror så fanns det inte särskilt mycket pengar. Jag ville ju ha saker som mina kompisar fick, där familjen var komplett med två inkomsttagare och mera pengar. Men detta fattade aldrig jag. 

Så förmodligen så saknades nåt i mig när jag aldrig fick en fadersgestalt och var tvungen att döva mitt smärta med annat, vad vet jag. När jag var tillräckligt gammal köpte jag mig det som jag inte kunnat få tidigare, tyvärr. Finns egentligen ingenting att skylla på att det blev så. Jag bara gissar att faderns alkoholmissbruk och frånvaro är en stor anledning. Jag vet att han har stora skulder och jag förbannar mig själv att jag hamnade i samma sits som han. 

Men det som inte dödar det härdar och nu får jag lära mig den hårda vägen istället. 

Jag kommer att lägga upp vilka skulder det är som jag har och hur avbetalningarna ser ut och när jag hade tänkt bli skuldfri. Som sagt, detta är ingen blogg som är särskilt upplyftande på nåt sätt för någon annan än mig. Men är det någon därute som vill komma med ett hurrarop eller kanske några kloka ord på vägen så är det mer än välkommet. 

Och jag har valt att lösenordsskydda min blogg också. 

Nu kööööööör vi!!