Månadens inbetalningar har gått iväg nu. Känns skönt för varje inbetalning man gör. Det känns som att man får ha lite is i magen innan man ser att det faktiskt krymper i skuldhögen. De skulderna som är stora krymper ju inte lika fort som de mindre, det säger ju sig självt. Men jag vet ju att för varje månad som går och varje ny inbetalning jag gör så kommer det att minska. 

Det är bara skulden till SEB-kort / Eurocard som är mitt lilla inbördeskrig. (den totala skulden är mitt största krig). Räntan där vägrar dom ju att stoppa, så jag kommer alltså att ha betalat mer i ränta när jag betalat klart än vad kapitalbeloppet var på. Det suger. Så totalt kommer jag att betala 83.000:- på den skulden. Och det känns verkligen inte bra när man tittar på det. Det är synd att de ska vara så benat otrevliga på det kontoret bara. Men, jag kommer att göra allt jag kan för att betala in så mycket så möjligt på den skulden varje månad. Det är krig. 

Har känt mig något stressad de senaste dagarna över allt det här med skulderna, och jag antar att det är för att man har tagit tag i allt detta nu. Och jag kommer säkert att må såhär ända tills jag är klar med alla betalningar. "Den som är satt i skuld är icke fri" och så känns det ju. Man är något instängd och nedtryckt. 

Men nu har jag i alla fall underlag till alla skulderna och det har kommit inbetalningskort till alla. Så nästa månad hoppas jag att det jag inte behöver ringa och tjata som tar en massa kraft.