Läste imorse på forumet Fattiga Riddare (som finns länkat nedan för den som är intresserad) om det här med att det inte är helt lätt (ok, totalt omöjligt precis jämt) att med betalningsanmärkningar hyra släp eller hyrbil hos våra bensinstationer här i landet. Jag visste faktiskt inte att de tog kreditupplysning för ändamålet eftersom jag aldrig behövt nyttja detta. 

En kvinna skulle hyra en bil på en bensinstation (kommer inte ihåg exakt vilken just nu) men hon fick NEJ då hon hade betalningsanmärkningar. Hon bade att få tala med någon i chefsposition och frågade denne på vilket sätt som anmärkningen satte käppar i hjulet för hennes möjlighet att hyra bilen som hon tänkt. Varpå den chefspersonen säger något i stil med att hon kanske tar bilen och sen säljer den och tar pengarna och drar. Hon blev oerhört förvånad och tyckte att det i så fall kanske var bättre att ta ett utdrag från brottsregistret istället. Någon hyrbil blev det såklart inte. 

Men detta bevisar ju bara än en gång att personer som är skuldsatta, eller som framförallt har betalningsnmärkningar i samma veva anses var riktiga tjuvar och kriminellt belastade brottslingar. Man drar helt enkelt ett = streck mellan dessa två saker. Galet. Fel. Irriterade. Bara för att man har betalningsmärkningar så kan man inte sköta sig och självklart åsidosätter man sina åtaganden. Man är totalt ansvarslös och skiter i vilket. För jämnan. Ni hör ironin va. 

Och jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen. En betalningsanmärkning sitter kvar i 3 år och det är ett hårdare straff än vad många som begår en brottslig gärning får i straff. Visst det syns i brottsregistret att de fått ett straff även om det bara är böter. Men vill du då hyra en bil på macken så lär det inte bli några problem om du inte har nån betalningsanmärkning. Att du kanske är dömd för stöld är då inga problem. Ni hajjar. Det är verkligen omvända världen. 

Ibland undrar man ju om man har hört rätt, eller vad sa du att du sa sa du? 

Nu är jag less på det här året. Jag vill vända blad, till en ny fin vit sida där allt är oskrivet. 

Med ett nytt år kommer även ny motivation, och nästa år är det ju även det år jag S.K.A bli skuldfri. (Jag är envisare än synden så risken att det inte blir som jag tänkt är minimal, därför utgår jag från att jag kommer att betala min sista skuld någon gång under nästa år, även om det blir minuten innan tolvslaget.  )

Nu känns allt mest bara tröttsamt, trist, tråkigt och grått och mörkt. Klart att en del enbart beror på vädret, man blir inte särskilt positiv av att titta ut och bara se regn, dimma och marken full med löv. Men jag har snart kämpat hela det här året och nu känns det lite som att luften håller på att gå ur och jag vill ha ny frisk luft att andas och ny energi att kämpa med. 

Nästa år kommer det helt nya möjligheter också som inte funnits det här året som jag ser fram emot. Nu är det bara en krampaktig väntan på att året ska slå om till ett nytt. Jag älskar att planera, jag vill göra en ny fräsch ekonomisk plan. Blicka framåt med ny vind i ryggen. 

Tyvärr är ju mitt "vanliga" liv satt på vänt. Ska jag bli skuldfri så måste det komma först, det går inte att göra det bara halvdant, då kommer jag aldrig att bli färdig. Som skuldsatt är det MÅNGA saker som du inte kan göra som människor utan skulder och betalningsanmärkningar kan. Därför vill jag bli klar. Så att jag kan sätta punkt. För mitt liv som skuldsatt. Och gå vidare. 

Därför välkomnar jag 2012 med öppna armar! 

FFF-Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

52 Dagar 2 Timmar 22 Minuter 9 Sekunder

Så länge är det kvar tills det bara återstår 1 betalningsanmärking. 

Tiden tickar   

Idag kom ett brev med posten. Jag såg direkt tydligt att det handlade om reklam (även kallad lockelse). På baksidan stod det skrivet: Konsumentkredit. I brevet kunde jag läsa om hur mycket pengar man kunde få låna och hur enkelt det var och man kunde tom få amorteringsfritt ett helt år!!! Skitbra eller hur? Nej inte direkt va. De enda som tjänar på det är konsumentkredit. För den som sitter vid ekonomins branta kant och inte riktigt vet hur man ska klamra sig fast kan nog tycka att det sånt här brev är världens lösning. Vilket det inte är. 

Jag blir förbannad på att jag får tillskickad mig sån skit. Förpesta min brevlåda på detta sätt. 

Undrar hur det väljer ut när de ska skicka sådana brev, jag tror absolut inte att man skickar det till alla. Kanske man skickar de till de människor som har lite problem med ekonomin och gärna nappar på ett sånt "toppenerbjudande" (som dom med säkerhet anser att det är). Dom har säkert nån lista på folk som gärna ser deras brev och erbjudande som en räddande ängel som kom med posten. Helt ärligt, inget förvånar mig längre. 

Jag ska gladeligen använda brevet (och nästa hela kuvertet), men till något heeelt annat. Innehållet får agera tändmaterial till min brasa i kaminen. Det är det enda det duger till. Sina lockelser kan de stoppa upp nånstans!! 

Lika snabbt som pengarna landade på kontot så är de på väg igen till inkassobolagens aldrig sinande tuggande käkar! 

Men det är gjort i alla fall och det är alltid lika skönt när jag är klar. 

Nu har jag sen första inbetalningen gjordes (Juni 2010) betalat in nästan 125.000:- Galet mycket pengar, i alla fall i detta sammanhanget då det kunde gått till annat som är betydligt roligare att lägga pengar på. 

Det är många tusenlappar kvar innan jag är klar, men jag har en förhoppning om att kunna lägga mer pengar till skulderna framöver, men just nu är det omöjligt pga vissa omständigheter i mitt liv. 

Men så länge jag betalar som jag gör nu så går det ju framåt, och det är ju det viktigaste. 

FFF-Full Fart Framåt mot ett liv i skuldfrihet! 

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag var glad att jag har koll på alla mina skulder och vet att det inte kommer att trilla in fler skulder för det det finns inga fler. Dom jag har är de "enda". 

Men igår när jag hämtade in posten så såg jag en rejäl hög med vita kuvert, visst jag vet att vid den här tiden varje månad så kommer mina inbetalningsavier. Men det var liksom fler än jag hade väntat mig. Och när jag kom in så såg jag ett brev från kronofogden!!!!!, jag höll på att börja gråta. Tror aldrig att så många tankar har dykt upp i mitt huvud och börjat snurra på en och samma gång. Och direkt efter så såg jag ett annat kuvert som var skickat från ett annat inkassobolag, som jag har haft en skuld till tidigare men som nu är avbetalad sedan lääänge. (i alla fall 1 år). 

Vad har jag nu missat? Vad har nu hänt? Vad? Varför? Va? Va? Va? Ja, ni anar inte de kalla kårarna jag hade i kroppen innan jag upptäckte att varken brevet som kom från kronofogden eller brevet från det andra inkassobolaget var adresserat till mig. Båda breven var adresserade till en person som tidigare har bott här där vi bor nu, ingen person som jag känner eller har träffat. 

Mitt hjärta lugnade ner sig och jag kunde pusta ut, jag tittade några extra gånger på kuverten för att vara säker på att breven verkligen inte var till mig. Och de var de ju inte. Pjuuh! Vilken jävla lättnad. Men samtidigt så började jag tycka synd om den här personen som breven egentligen skulle till, den personen sitter nog inte heller i någon bra situation. Och mår förmodligen inte särskilt bra heller. 

Och eftersom jag inte har någon aning om var den här personen bor så skickade jag tillbaka breven till avsändarna och skrev att personen var avflyttad från adressen och ny adress är okänd. 

Tänk att man fortfarande är så "allergisk" mot breven från kronofogden att man automatiskt och direkt börjar må illa. Nu är det längesen som jag själv fick något brev från kronofogden, men jag kommer ändå ihåg de gånger som jag har fått det och hur hemsk den känslan är. Ett av de ställen man absolut INTE vill ha ett brev ifrån. 

Jag kan alltså gå vidare på min egen väg mot skuldfriheten, men det är inte utan att jag skickar en tanke till den här personen som förmodligen nu sitter i skuldträsket och är "jagad" av både inkasso och KFM. 

Ibland brukar man ju säga att man ska vara nöjd med det man har och att det alltid finns någon som har det värre. Och det är väl förvisso sant oftast, men sen kan jag tycka att det är helt ok att vara ego och tänka på och sätta sin egen situation i första rummet. 

Jag vet inte vilka det är som är här och läser på bloggen, bevisligen är det ju några. Kanske är det bara människor från Fattiga Riddare, eller kanske även andra som får ut något av att kika in här. Bloggen är ju till största del en hjälp till självhjälp skulle man väl kunna kalla det. Att få skriva av sig lite under vägens gång fram till skuldfriheten är ganska skönt. 

För min egen del så har jag bra koll på mina skulder, det är 5 stycken, varken mer eller mindre. Jag har ordnade betalningsuppgörelser med inkasso-bolagen och jag betalar varje månad som jag ska fram tills det att jag är skuldfri, inga konstigheter alltså. Jag tycker ju såklart för min egen del att jag sitter i en sketen och tråkig situation, men det bror ju hela tiden på vem man jämför med. 

Sedan jag tog i mina skulder och började ordna upp allt har jag lärt mig otroligt mycket om det här med inkasso, Kronofogden, preskribtion, denuation etc etc. Även om inte jag har behövt att krångla så mycket med inkasso så finns det många som har långt mycket mera trassel med inkasso, kronofogden, tinget. Inkassobolagen säljer och köper skulder mellan varandra, inkasso försöker att driva in skulder som egentligen är preskriberade, mer eller mindre seriös delgivningsmän söker upp folk så att det näst intill skulle kallas ofredande. Och bakom allt detta finns det massor av lagstiftning, hur inkasso skall och få bete sig. Som man egentligen inte tänker så mycket på. 

Hur lång tid en skuld får finnas innan man anser att den är preskriberad finns också lagstiftat om, detta skiter inkassobolagen i. De försöker driva in pengarna med de mest hänsynslösa metoder. Många är dom som är överskuldsatta, som har varit skuldsatta hela livet, 20-25 år tillbaka i tiden. De kommer aldrig att bli skuldfria heller eftersom inkasso, kronofogden gör det möjligt att skulderna aldrig försvinner. 

Många stångar sig blodiga för att få rätt mot inkassobolagen, men det är sannerligen inte helt enkelt. Att sitta i den situationen ger ju inte bara att man är skuldsatt, utan man får ett annat straff också genom betalningsanmärkningar. Dessa anmärkningar är ju ofta värre än ett fängelsestraff, 3år ligger en betalningsanmärkning kvar även om du kanske har en skuld på 100:- som du har betalat. Du blir betrakatd nästan som en kriminell om du har anmärkningar, du kan inte låna pengar, handla på faktura eller avbetalning och du kan kanske inte ens hyra en lägenhet. Det är helt galet. 

Så all min respekt till de som kämpar för sin rätt mot inkassobolagen, kronofogden och de som är i tinget för att skapa sig rättvisa. I det läget är jag "glad" att jag är i den situationen jag är. Jag vet ju att jag kommer att bli skuldfri och det inom överskådlig framtid. 

Och för er som tittar på Lyxfällan som går på tv3 så är det så långt från verkligheten som man kan komma, dom som är med där har inga problem. Dom behöver bara ändra på sitt beteende, och det är helt sjukt att tv ska behöva komma dit för att berätta det för dem. Oftast har de inte hamnat hos kronofogden, de har alltid massa saker att sälja och slänger pengar bara på en massa skit. Patetiskt. 

Att vara föremål för Lyxfällan handlar bara om locka folk till kanalen, för verklighetens skuldsatta är en helt annan sak. Det pratas väldigt lite om dessa saker, och därför tror jag att folk som inte är i den situationen kan sätta sig in i vilket det helvete det är att leva på det viset som de flesta överskuldsatta gör. 

Är det någon som undrar något så är man mer än välkommen att ställa frågor!

-Mer skuldsanering till folket! 

Svisch sa det så var två till betalningsanmärkningar borta!! 

Och nu är det bara två stycken kvar, den ena försvinner strax innan jul och den andra får jag dras med ett år till (suger ju såklart), men det är i alla fall bara en. 

Det ser i alla lite bättre ut på mitt UC  

Jag gillar´t!