Nu när jag betalat av ännu en skuld så är det "bara" 5 skulder kvar. Det var 9 från början så visst är det en skön känsla att det har minskat. 4 av skulderna är rätt stora, men den 5e och sista är på ca 18.000:- Visst hade det varit skönt på ett sätt att betala in så mycket som möjligt på den skulden så att den också försvinner fortare.(känns ju bättre när man ser att det minskar) MEN, har valt att de skulder med stora räntebelopp går före för att de inte ska växa sig ännu större i en rasande fart. Jag vill inte betala mer onödig ränta än jag redan gjort, vågar inte ens räkna på hur mycket andra saker jag kunde fått för dom sura slantarna som gått till ränta. 

Det enda jag kan göra nu är att jag fortsätta i det inslagna spåret och njuta av alla skulder som är slutbetalda och klara. 

Vilken lycka och frihet det kommer att vara när allt är klart, väl värt att kämpa och slita för. 

Stora, stora stenar som jag har haft liggande på mina axlar ramlar av en efter en. Men det är fortfarande många, många kvar. 

Men nu har jag slutbetalat ännu en skuld   , och det känns alltid så bra när jag kan arkivera skulder som är betalda. Det tråkiga i kråksången är ju att nu så är det bara stora skulder kvar och axel-stenarna kommer inte att ramla av i lika snabb takt. 

Dock blir det mera pengar kvar i slutet på månaden som kan läggas på en stor skuld så att den i alla fall minskar ganska bra. Man måste försöka att se det från alla positiva vinklar som det går. 

Kriget mot skulderna fortsätter......

Den här månaden kommer betalningarna att se ut såhär:

Avbetalning 1: 2000:-

Avbetalning 2: 1500:-

Avbetalning 3: 1000:-

Avbetalning 4: 1000:-

Avbetalning 5: 500:-

Avbetlning 6: 2916:- (Sista betalningen på den skulden)  

Totalt: 8916:-

Helt galet egentligen vilka pengar man betalar iväg varje månad, men hade man tänkt efter lite före så hade man aldrig hamnat i den här situtationen. Nu är det som det är och desto mer pengar jag kan lägga varje månad desto fortfare försvinner skulderna. 

....slutet på ännu en månad. 

Och nu har det börjat bli mycket kallare och framförallt mycket mörkare. Och med mörkret så blir man seg och ibland rätt så orkeslös faktiskt. När man redan är tyngd av skulderna så känns det ju inte bättre av att man blir lite deppig av mörkret. Man får kämpa lite mera och intala sig själv att det kommer att bli bättre sen, framöver, om ett tag. Mitt mantra är håll ut. (Vilket inte alla gånger är det lättaste, men jag försöker) 

Den här månaden kommer det ett kuvert mindre i brevlådan, jippi. Tänk vad små saker är glädjande ibland. Och den här månaden kommer ännu ett lån att betalas bort, men som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att sen är det bara stoooora skulder kvar som det inte kommer att synas så mycket att man betalar av på. 

Det som gäller för mig är att hålla mig borta från att köpa sånt jag inte behöver, jag tänker efter flera, flera, flera gånger innan jag köper nåt. 

Jag måste skapa målbilder för att ser hur det ser ut när man är skuldfri, att mina betalningar verkligen kommer att göra mig skuldfri. Ibland har man svårt att förstå det faktum när man varit skuldsatt ett tag. 

Att se till att jag håller mitt sparande som jag påbörjat, sparpengarna får under inga omständigheter röras. 

Det handlar mycket om att få rutiner, och det gäller inte bara att göra sig skuldfri utan i mycket annat. Det tar ett tag innan man har kommit in i det men sedan blir det också en rutin, något man göra utan att tänka på det, och då ska det ju handla om en bra vana som i mitt fall. Betala av så mycket som möjligt på skulderna och se till att jag håller mitt sparande.