.....till ännu ett gäng med tusenlappar som hann dansa in på kontot för att endast göra en mellanlandning och åter flyga iväg. 

Ja nu är alltså även inbetalningarna för Augusti 2012 avklarade. Skönt och oskönt. Jag önskar jag kunde få behålla mina slantar, men ju fler gånger jag gör inbetalningar desto närmare vet jag ju att jag kommer slutet också. 

När månadens avier var avprickade och sammanräknade så slutade den totala skulden på: 87.531:-

Och nu har jag totalt betalat in 199.200:-

Och av de 87.531:- så är faktiskt dryga 30.000:- ränta!!! Så tänk om jag inte hade haft räntan att betala, då hade det varit betydligt mycket mindre kvar att betala på. Känns på ett sätt jävligt surt eftersom dom pengarna får jag ju lite som "straff" för att jag inte kunde betala då. Kapitalskulderna säger jag inget om, för dom är alldeles rätt och riktiga. Men att sitta och betala 30.000:- till absolut ingenting, det känns inte särskilt roligt alls. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten

När man var liten så gick tiden sakta, man hann liksom med hur mycket som helst tycker jag. Men nu när man blivit äldre så bara springer tiden iväg, dagarna bara rasar förbi. Jag tycker att jag nyss satt här och gjorde avslut på Juli månad, men redan nu är det åter dags för en ny skörd av brev att anlända. Visst, på ett sätt gillar jag ju det för att det tar mig närmare skuldfrihet, MEN det innebär också att vi går mot hösten och vidare mot vintern och mörkare tider. Och jag är inte inställd på det ännu. Tycker redan att det börjar bli mörkt tidigt på kvällarna. Det blir inte så allvarligt att det blir fråga om depressioner, men när det blir mörkt och kallt så känns allt fan så mycket jobbigare. 

Den dagen jag blir skuldfri så kommer det att bli rätt tomt i brevlådan, en bunt reklam var och varannan dag kommer det säkert även i fortsättningen att komma, men det är mer lektyr för skithuset och som underlag för brasan i kaminen. 

Jag har börjat fundera lite på hur jag vill att min ekonomi ska se ut efter att sista skulden är betald, det är en bit bort innan det blir verklighet men det hindrar ju inte mig från att i alla fall så ett litet frö till hur jag vill att det ska vara. Prio 1 är i alla fall att det ska till ett sparande, en viss % av lönen var månad skall gå till ett sparande. Jag ska även se till att höja inbetalningarna till mitt pensions-sparande, just nu enbart 100:-/mån och det är lite för lite. Även om det är ett tråkigt sparande som jag egentligen inte vill tänka så mycket på så är det ack så viktigt, planen är ju att jag ska leva länge (peppar peppar) och när väl den dagen kommer så kommer jag tacka mig själv att jag sparat ordentligt. 

För mig är hälsa och mat väldigt viktigt, och därför kommer jag att lägga lite extra slantar just på det, det är ju investeringar i mig själv för att jag ska orka och må bra. Att handla bra och näringsriktig mat (gärna ekologisk och närodlad) kommer att få kosta lite mera. Jag önskar att jag kunde resa med kollektivtrafik till mitt jobb, det hade sparat mig massa pengar. Men tyvärr kommer det inte att gå utan jag måste ha en bil, om jag nu inte söker jobb på annan ort men det är inte särskilt troligt. 

Som sagt, det finns många små karameller att suga på och det är sannerligen roligare att planera för den tiden som kommer efter min egen lilla "skuldsanering" än det var när jag planerade hur jag skulle bli skuldfri. Om det var mörkret så är det ljuset som kommer sen. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Idag är det exakt 100 dagar kvar tills min sista betalningsanmärkning kommer att försvinna. 

Nu kan jag börja räkna ner på riktigt.   

Jag lovar att jag kommer att sitta där på natten och se när den försvinner. 

(Fullkomligt nördigt jag vet), men för mig är det en stor och viktig stolpe i den här resan. Det är ju det som jag kämpat för hela tiden, att bli av med anmärkningarna och skulderna. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Idag är det 2 år sedan som jag bestämde mig för att börja blogga om min resa mot skuldfrihet. 

Själva resan mot skuldfriheten började som många av er vet och som jag skrev i ett tidigare inlägg, någon månad tidigare, närmare bestämt i slutet på Juni 2010. 

Varför jag valde att blogga om min resa är mest för min egen del, tankar, känslor, ideér och erfarenheter på vägen kommer på pränt. Under en sån här resa som är av det något mera jobbigare slaget (än säg en härlig resa utomlands) så kommer det upp otroligt mycket tankar. Ekonomi spelar så stor roll i våra liv, det är lite grunden för att vi ska kunna bo, äta, ja leva helt enkelt. Utan pengar blir det ohyggligt svårt att tillgodose något av dessa sakerna. 

Även om jag skriver för min egen skulll så kanske min resa också kan peppa någon annan, hjälpa någon annan i sina tankar. Här i bloggen kan jag samtidigt se min egen resa också på ett annat sätt än om den bara fanns i mitt huvud, här kan jag se att det faktiskt går framåt, att det händer något i min kamp att göra mig av med skulderna. Det är lätt att fastna i nuet och man tycker att det inte händer något, då är det skönt att ha bloggen som man kan titta i och se hur pass mycket framåt det ändå har gått. 

Erfarenheterna och kunskaperna jag har fått på vägen under tiden jag har bloggat har varit ovärderliga. I en skuldresa som denna så är det svårt att någonsin koppla av och låta resan liksom bara följa med i bakgrunden av "mitt vanliga" liv eftersom ekonomi påverkar allt jag gör. Hur man än vrider och vänder på det så är jag ekonomiskt låst under den här tiden tills jag är skuldfri. Det går inte att komma ifrån. Jag måste hela tiden tänka på det i allt jag ska ta mig för. Vända och vrida på var krona för att det ska gå ihop. Jag har nu sedan jag började den här resan levt i en extrem situation där jag ju faktiskt lagt 50% av min lön till att betala av skulderna varje månad, och ibland mera när det har funnits möjligheter till det. En kortare period är ju inget problem, men när man gör det så här länge så är det oundvikligt att hamna i djupa dalar ibland där det känns som att det aldrig någonsin skall ta slut. 

Därför är bloggen så bra att ventilera funderingar och tankar i, och jag kan se att mitt slit och att mina resa mot målet inte är förgäves och att det faktiskt kommer att bli ett slut på det hela så småningom. Bloggen kommer även i fortsättningen att få vara en del av min resa mot skuldfriheten, sen får framtiden utvisa hur gammal bloggen kommer att bli. I alla fall så länge som den fyller ett syfte för mig så kommer den att vara kvar. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Sent skall syndaren vakna. Bättre sent än aldrig. Ja, det finns säkert flera ordspråk som förklarar min lilla upptäckt. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag håller koll på delar av min ekonomi genom UC. 

Där har jag ju haft en kredit som jag har varit helt säker på har tillhört en av skulderna som jag betalat på. Alltså så säker så jag har inte ens tänkt i andra banor. Det fanns liksom inga andra möjligheter att det skulle kunna vara på annat sätt. Tills jag började fundera lite extra. Kolla lite papper, jämföra lite, tänka efter några vändor till. Och i de första tankarna så kunde jag inte komma på heller att det skulle te sig på något annat sätt än vad jag redan trott och tänkt. 

Men efter ett telefonsamtal så kunde jag ju konstatera att den krediten inte alls hängde ihop med den skulden som jag trodde att den gjorde. Jag som har haft sån koll, tji fick jag. Fick ringa ytterligare ett samtal. Och till min stora förvåning så var det en kredit som var fullt aktiv, dock helt outnyttjad  (eller återbetald skulle man väl också kunna säga), bara det att den krediten har jag inte använt på ja men typ en sisådär 6-7 år kanske. Den har således aldrig blivit en del av de skulder som gjort att jag har hamnat i den här sitsen, men den kunde ju ha gjort det såklart. 

Förmodligen är det därför jag inte har tänkt på den, den har inte vållat några "problem", jag har inget kort längre som är knutet till den krediten och det är längesen den var aktuell. När man hamnar i en sådan skuldsituation som jag tillslut gjorde så var allt bara ett enda töcken egentligen, det är papper hit och papper dit och det är svårt att få någon helhet över allt. Jag tog nog förgivet att alla krediter etc som jag hade gick iväg till inkasso. Tydligen inte. 

Så jag kan ju konstatera att den krediten hade jag kunnat döda i samma veva som jag började den här skuldresan, så hade den inte längre legat och guppat som en ilsken badanka i badkaret på mitt UC. Förbannat kan jag känna nu. 

Men men, som sagt är det ju bättre sent än aldrig. Jag var snabb med att framföra att krediten skulle avslutas omgående, nu är den i alla fall borta och jag har tagit ytterligare ett litet steg i min resa framåt. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Under sommaren träffar man ju oftast på en del vänner och bekanta, det är någon middag här eller någon sammankomst där. Det som inte är lika frekvent under det mörka och kalla delen av året. De flesta har man kanske inte träffat på ett tag och några som befinner sig på samma plats kanske man inte har träffat alls förr. Nya bekantskaper så att säga. 

Och konversationerna avlöser varandra, det går ju inte att prata om vädret i flera timmar utan det är rätt normalt att det kommer in på jobb, boende, semester, barn och bil och ja allt i en salig röra som rör livet. Det som jag dock förvånas över, (i alla fall nu efter att min resa började) så är det hur folk har råd med allt de har eller skall göra. Det är utbyggnader av hus, stora inköp av både teknikprylar, inredning, bilar och allt möjligt. Och visst, det finns en del som har det bra ställt, men inte sååååå bra att allt detta som skall inköpas går att handla för de pengar som man månadsvis drar in. 

Den stora skaran av människor som arbetar har ju en rätt vanlig lön, det är inte många som drar in de stora slantarna för att kunna driva runt de projekt och inköp som dom pratar om utan att handla saker på avbetalning, kreditinköp eller genom lånade pengar. Men så långt i samtalet går det ju aldrig att man får veta exakt hur inköpen finansieras, utan det stannar vid vad som skall inhandlas eller göras om. Tidigare vid dessa samtalen vid borden, (det har blivit fler med åren) så reflekterade jag inte särskilt mycket utan tänkte mest, "Oj det måste tjäna bra med pengar", eller "Tänk den som hade råd att göra på det viset eller köpa dom sakerna". Jag tänkte ju självklart att folk hade råd, pengar som lågt fint på kontot och bara väntande på att shoppas för. Men så är ju inte fallet, (självklart finns undantag, men inte i de sammanhang som jag bevittnat och tar upp här). 

För saker kostar pengar, det spelar egentligen ingen roll vad du ska göra så drar pengarna iväg, en mindre renovering, ett litet bröllop, den billigaste vagnen till det nya barnet. Ja, listan kan ju göras oändlig. Det blir aldrig billigt hur du än gör det, och de samtal som jag har lyssnat på och som ligger till grund för detta blogginlägg så är det ingen som bara ska göra en liten sak, utan det är massor av saker som ska göras och handlas. Antingen tror dom att det är billigare än vad de föreställt sig, eller så köper de på sig det de skall ha genom lånade pengar och tänker inte så mycket mera på vad det kostar. 

Jag har lärt mig otroligt mycket under min skuldresa och jag blir nästan lite matt när jag hör folk berätta om sina planer eller sina inköp, och detta är ändå bara i min krets av vänner och vänners vänner. Under den här tiden har jag lärt mig att leva otroligt minimalistiskt, och det funkar det också. I framtiden kommer det att sparas till det inköp och planer som finns, man får helt enkelt lista vad som är viktigast och ta en sak i taget. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten.