För den totala skulden som är kvar nu hade jag kunnat:

* Använda en del som insats till att köpa en bostad.

* Använt en del till att köpa ett nytt kök eller annan renovering. 

* Köpt en hyfsat bra bil.

Detta är saker som jag hellre hade lagt mina pengar på. Det hade varit en investering.

Bara räntan på ca 31000:- till ett bolag hade räckt till så många andra saker än som det kommer att bli nu, pengar i sjön. 

Jag har många gånger fått lära mig saker den hårda vägen. Jag har aldrig någonsin haft fördelen med att trilla in på något bananskal, vara född med en silversked i munnen eller glida på en räkmacka. Jag har fått slita för dom resultaten som jag fått och dom gånger jag hamnat där jag vill. Jag har vandrat den hårda vägen. 

Dessvärre gäller det ju även ekonomin, jag kan inte göra det som är gjort ogjort. Men jag kan i alla fall dra nyttiga lärdomar av det, och det har jag också gjort. Nu tycker jag att det är otroligt intressant med ekonomi och för gärna "bokföring" över vad vi (jag) lägger våra pengar på. Våra gemensamma utgifter, jag gillar egentligen inte att räkningar kommer via banken som elektronisk faktura. Jag vill helst ha dem i brevlådan så att jag kan spara den och får överblick över räkningarna. Men visst, ska man se det ur ett miljöperspektiv så är det väl bra att dom skickar det elektroniskt. 

Vi har skrivare så jag kan skriva ut dem om jag vill. 

När jag tänker efter så hade vi inte mycket utbildning angående ekonomi i skolan, det är ändå konstigt att man inte får mera inblick över pengars värde. Kanske har det blivit bättre i skolorna idag, dock tror jag inte det när jag ser hur föräldrarna gladeligen ger pengar till sina barn för allt de ska handla och de behöver aldrig göra någon motprestation. Jag tror att sådana saker också skapar ett skevt förhållande till pengar. Nu var ju inte mitt så men, jag fick också ett skevt förhållande til pengar fast på ett annat sätt bara.  Och det är ju det jag får reparera nu och lära mig, alldeles för sent dock. Fast bättre sent än aldrig. 

Jag är ju ingen evighetsgäldenär och kommer inte att vara skuldsatt för evigt. Efter utgången av 2012 skall jag ju vara skuldfri, och ser man på det i långa loppet så är det ju inte särskilt lång tid. Beror ju på vad man jämför med. 

På grund av denna situtationen har jag lärt mig massor om ekonomi, hur man ska hushålla med pengar. Att spara till det man vill ha, att små utgifter ofta blir rätt stora i långa loppet. Och jag har insett att det är en sjukt skön känsla av att betala det man vill ha på en gång, kan jag inte det ja då ska jag inte köpa det heller. 

Årets deklaration är avklarad.  I alla fall de två senaste åren så har jag inte sett röken av de pengar som jag skulle få tillbaka vilket ju såklart inte varit särskilt roligt. Men så är ju livet för oss skuldsatta, skulderna skall ju betalas. Även i år blev det plus på kontot men skillnaden i år är att jag får behålla alla pengar jag får tillbaka. Vilket ju ändå kommer att gå till att betala skulder såklart. Men jag får i alla fall mina 9000:- och kan själv fördela dom över mina skulder.   

Som rubriken säger, den här månaden kommer mina skulder att sjunka ner under 200.000:- gränsen. Och det känns såå skönt! Eftersom skulderna är rätt stora så är det svårt att se att det faktiskt krymper och jag måste hålla mig peppad och fortsätta att betala. Men när det slår över från 200.000:- så kan jag ju tydligt se att det krymper. 

Försöker att se framåt och de datum senare delen av året då anmärkningar börjar att försvinna, då kommer min uc att se lite bättre ut också. Vad jag menar är att det hela tiden blir lite bättre i skuldträsket men det är svårt att se just när man är mitt i det, därför måste i alla fall jag ha "hålltider" längre fram som jag ser fram emot och vet är milstolpar i mitt kämpande. 

Mitt mål är ju fortfarande att jag ska komma ur mitt "skuldfängelse" den 31/12-2012. 

Men just nu glädjs jag åt rubriken, jag spränger gränsen! 

Jag har tidigare skrivit om att jag vill ha kontroll på saker och ting, planerar gärna mycket och ofta. Så för att vara beredd inför deklarationen som komma skall här framöver på vårkanten så kollade jag igenom lite vilka avdrag som man kan göra. Jag har aldrig ändrat något på min deklaration, i år tänkte jag dock göra avdrag på mina resor till jobbet eftersom jag har en bra bit att åka så måste jag både köra bil och ibland ta buss och tåg för att komma fram. Och det har ju således kostat en hel del pengar när jag både betalat för bensin OCH buss/tåg-kort. Har gått igenom alla kortköp som jag gjorde under fjolåret och räknat ihop vad all transport har kostat mig. 

Passade även samtidigt på att räkna ut mycket jag hade betalat på skulderna totalt under 2010. Numera har jag gjort fina tabeller för varje månad så att jag ser hur mycket som jag betalar av eftersom, men så smart var jag inte under fjolåret. Så jag hade ingen exakt koll på hur mycket jag betalat totalt sedan jag började att betala av på skulderna. (ännu ett steg mot att få ännu mera kontroll). Och sedan jag började betala i Juni 2010 så har jag betalat 50.650:-. 

Och det är sannerligen en dyrköpt läxa, dåliga beslut som jag tog för flera år sedan, dom straffar sig nu. Men för att vara klyschig  så är det ju så att som man bäddar får man ligga. Nu tänker jag dock en gång extra innan jag tar beslut. Och nu kan det bara bli bättre. 

Full fart framåt....

Att säga att man har betalningsanmärkningar får folk att tro man är en riktigt slarver som inte bryr sig ett skit, om nåt. Kan man inte klara sin ekonomi hur tusan ska man klara någonting annat då. Att ha betalningsanmärkningar är fult, smutsigt och verkligen aja baja. Så ser många på oss med anmärkningar, man är helt enkelt inte lika bra som dom andra, inte lika lyckade. Ekonomi är känsligt och inget som man egentligen pratar så mycket om med varandra. (Förutom dom som mer än gärna vill skryta om hur mycket pengar dom tjänar)

Jag kan känna ett otroligt utanförskap i min omgivning, sånt som andra tar förgivet kan jag bara drömma om. Att ta nåt sorts lån är uteslutet (för att inhandla vettiga saker menar jag då, som bil, bostad, etc), att kunna teckna ett abonnemang på mobilen är ju bara att fetglömma. Det är så många saker som jag inte kan göra bara för att man har dom j***a anmärkningarna. Många gånger behöver jag inte sakerna som jag drömmer om, och även om jag var skuldfri så skulle jag inte köpa dom, teckna avtalen eller liknande. Men jag skulle vilja ha möjligheten. Jag känner mig instängd och låst, svängrummet man har att röra sig på är inte lika stort som det är för andra som har sin ekonomi under kontroll. 

Ibland kan jag känna mig lite som en skurk, vet inte varför egentligen. Men självklart mår jag dåligt över det faktum att jag sitter i den ekonomiska sitsen som jag gör. Känner inte riktigt att jag kan leva, jag kan inte vara glad. Detta med skulderna tynger såklart ner mig och jag förväntar mig att jag ska bli gladare när skulderna är betalda och stenarna lyfts från mina axlar och jag får större svängrum igen, som alla andra. 

Men tiden går sakta, så sakta. 2 långa år kvar, och skulderna är så stora så det känns som att de inte krymper något överhuvudtaget. Har gjort tabeller nu så att det ska bli lättare att överblicka från månad till månad och se exakt hur mycket skulderna krymper, så att jag verkligen kan se att det blir mindre kvar. En annan sak som bidrar till min något deppiga inställning just nu är det gråa och trista vädret också. Lite vår nu så tror jag att lite att hoppet och kämpaglöden kommer tillbaka igen. Men jag har svårt att fokusera på så mycket annat nu, skulderna rör sig i huvudet mest hela tiden. Och eftersom jag måste leva snålt så får man välja bort bio, middagar, fika med vänner etc etc, som man blir ju rätt osocial som skuldsatt också. 

Men jag försöker tänka att om jag är duktig och betalar in mycket jag på skulderna så kommer jag ju att komma till en dag då jag kan titta tillbaka och vara glad över att jag faktiskt varit enträgen och betalt in det jag kan och skulderna har krympt betydligt. 

Nu är det ju som tur är inte lika hemskt som det låter. Men dock en skuld. (med ränta som tickar på) Som skall betalas och som belastar min ekonomi lite ytterligare. 

CSN!!! 

Men att ta CSN (lån) var ganska oundvikligt, och det gjorde ju att jag kunde studera och att jag nu fått jobb och sedermera även kan betala tillbaka mina andra skulder. 

Men det är först nu som jag ska börja betala på mitt lån, och det handlar ju om några tusenlappar om året. Under tiden som jag betalar på mina andra skulder så kommer jag att betala det jag ska till CSN, men sen när jag är skuldfri så kommer jag att betala in mera eftersom räntan tickar ju på även där. 

Nu har även startskottet för 2011 gått, första månadsinbetalningen är gjord. Nu hoppas jag att månaderna springer på lite fortare än vad Januari har gjort. En seg, grå och trist månad. 

Det blir sannerligen inte många kronor kvar på kontot när allt är betalt, så hårt man kämpar för att dom pengarna och så fort som de rinner iväg. De står inte riktigt i proportion. Men jag är glad att jag har jobb och kan betala, det är inte alla som sitter i den sitsen. 

Jag kommer ihåg hösten 2006 när jag låg och hade ont i magen över en av mina skulder, (hade inte ens alla skulderna då som jag har nu), jag bara funderade över allt hemskt som skulle hända. (KF mm). Men jag tog inte tag i saken, jag hade kunnat rädda så mycket om jag bara hade tagit tag i problemet. Men jag gjorde det inte, och det är ju väldigt lätt att vara efterklok nu när man är rätt stark och har lyckats ta tag i problemet. Men då körde jag strutsmetoden med huvudet i sanden och skämdes så mycket och vägrade inse fakta. 

Visst det var hösten efter jag hade gått in i väggen, och jag hade inte alla tankarna samlade. Jag har också glömt mycket av det tråkiga nu som gjorde att jag mådde dåligt då. Så jag ska väl inte kasta för mycket skit på mig själv som inte redde upp mina problem då, men lite irriterad kan jag bli. 

Nu stänger jag igen skuldkontot för Januari månad och kan bocka av det i min lista. 

12 nya månader nu framför mig och med det 12 nya inbetalningar på skulderna. 

Såhär ser skuldläget ut just nu:

SKULD 1: 17.000:- (G)

SKULD 2: 51.582:- (S)

SKULD 3: 48.000:- (N)

SKULD 4: 62.719:- (E)

SKULD 5: 40.650:- (M)

TOTALT: 219.951:- 

Stora skulder som inte sjunker undan så fort, det är svårt att se för varje månad att det faktiskt krymper. Men jag gör verkligen vad jag kan för att fokusera och hålla humöret uppe och se framtiden när jag är skuldfri. Att sitta fast i skuldträsket suger verkligen, men jag har vadat ut i träsket själv, så jag får se till att ta mig till torra land helt själv också. 

Och under de månaderna jag betalade på skulderna under 2010 så hann jag betala drygt 20.000:- i ränta. Tänk vad mycket andra roliga saker man hade kunnat lägga dom pengarna på istället.