Att säga att man har betalningsanmärkningar får folk att tro man är en riktigt slarver som inte bryr sig ett skit, om nåt. Kan man inte klara sin ekonomi hur tusan ska man klara någonting annat då. Att ha betalningsanmärkningar är fult, smutsigt och verkligen aja baja. Så ser många på oss med anmärkningar, man är helt enkelt inte lika bra som dom andra, inte lika lyckade. Ekonomi är känsligt och inget som man egentligen pratar så mycket om med varandra. (Förutom dom som mer än gärna vill skryta om hur mycket pengar dom tjänar)

Jag kan känna ett otroligt utanförskap i min omgivning, sånt som andra tar förgivet kan jag bara drömma om. Att ta nåt sorts lån är uteslutet (för att inhandla vettiga saker menar jag då, som bil, bostad, etc), att kunna teckna ett abonnemang på mobilen är ju bara att fetglömma. Det är så många saker som jag inte kan göra bara för att man har dom j***a anmärkningarna. Många gånger behöver jag inte sakerna som jag drömmer om, och även om jag var skuldfri så skulle jag inte köpa dom, teckna avtalen eller liknande. Men jag skulle vilja ha möjligheten. Jag känner mig instängd och låst, svängrummet man har att röra sig på är inte lika stort som det är för andra som har sin ekonomi under kontroll. 

Ibland kan jag känna mig lite som en skurk, vet inte varför egentligen. Men självklart mår jag dåligt över det faktum att jag sitter i den ekonomiska sitsen som jag gör. Känner inte riktigt att jag kan leva, jag kan inte vara glad. Detta med skulderna tynger såklart ner mig och jag förväntar mig att jag ska bli gladare när skulderna är betalda och stenarna lyfts från mina axlar och jag får större svängrum igen, som alla andra. 

Men tiden går sakta, så sakta. 2 långa år kvar, och skulderna är så stora så det känns som att de inte krymper något överhuvudtaget. Har gjort tabeller nu så att det ska bli lättare att överblicka från månad till månad och se exakt hur mycket skulderna krymper, så att jag verkligen kan se att det blir mindre kvar. En annan sak som bidrar till min något deppiga inställning just nu är det gråa och trista vädret också. Lite vår nu så tror jag att lite att hoppet och kämpaglöden kommer tillbaka igen. Men jag har svårt att fokusera på så mycket annat nu, skulderna rör sig i huvudet mest hela tiden. Och eftersom jag måste leva snålt så får man välja bort bio, middagar, fika med vänner etc etc, som man blir ju rätt osocial som skuldsatt också. 

Men jag försöker tänka att om jag är duktig och betalar in mycket jag på skulderna så kommer jag ju att komma till en dag då jag kan titta tillbaka och vara glad över att jag faktiskt varit enträgen och betalt in det jag kan och skulderna har krympt betydligt. 

 

Insolvensia

1 februari 2011 23:46

Förstår precis vad du menar med att känna ett utanförskap. Ibland så enkla saker, som en lunch på jobbet. Eller en kaffe.
Och just det att känna sig som en sämre människa på grund av att vi har skulder. Det är jobbigt.
Försöker att jobba på självkänslan även om det är tufft.
KRAM och sträck på dig!! Du tar ju tag i dina bekymmer DET är det inte alla som gör. =)

http://insolvensia.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...