Så var det dags igen. 

1 betalningsanmärkning mindre. (så jävla gött)

Nu är det "bara" sex (6) stycken kvar. 

Jag gillar´t. 

Precis. Just så. Uppförsbacke förklarar det hela ganska bra. 

Helt plötsligt så känns allt så jobbigt. Det är så länge kvar tills jag är skuldfri. Jag kan liksom inte se framför mig längre den känslan av att vara skuldfri. Det känns som en evighet, en så lång evighet alltså att jag inte längre kan visualisera den dagen jag gör sista inbetalningen och jag blir skuldfri. Just nu är det så, så långt borta. 

Ingen har ju dock sagt att detta skulle bli någon dans på rosor och att tiden skulle rinna iväg likt sanden i ett timglas. Men det har varit ganska lätt hittills, och tiden har faktiskt gått rätt fort. Men nu känns det bara som att det har tagit stopp, att jag sprungit rakt in i en vägg och att skulderna inte krymper alls. (vilket jag ju såklart vet att dom gör men)

Jag försöker att se framåt, se positivt och tänka att det är tungt nu men kommer att bli bättre, men när inte ens jag själv kan intala mig saker så är det riktigt illa. Vet inte riktigt hur jag ska komma upp för den här tunga, långa uppförsbacken heller för att kunna glädjas över nerförsbacken på andra sidan. 

Snart har jag gjort 15 inbetalningar, och jag vet inte exakt hur många som är kvar eftersom jag fick justera mina inbetalningar en del, neråt. Och när det kommer att vända så att jag kan betala in mer vet jag inte för det ligger inte mina händer tyvärr. (7500:- är ju förvisso rätt mycket, men jag vill kunna betala in mera)

Jag har ju funderat på att i början på nästa år ta en diskussion med min bank för att se om de kan tänka sig att ge mig ett lån så att jag kan betala av allting. Dels så kommer jag bara att ha en betalningsanmärkning då och jag kommer även att kunna visa på att jag själv har betalat in en stor del av summan som skall betalas. Faktiskt mera än hälften kommer det att vara då. 

Vi får se, men just nu försöker jag mest bara kämpa för att se framåt och orka hålla ut så att jag kommer fram till det där vägskälet där jag får välja vägen som går till skuldfrihet. 

Och jag har för bövelen betalt in dryga 102.000:- totalt nu, jag klappar mig själv på axeln. Det har jag gjort bra!!   

Nu är jag tillbaka igen efter en rätt skön ledighet, jag har förvisso inte börjat jobba än heller men om några dagar så är jag tillbaka på arbetet igen. Det har såklart varit skönt med semester, men samtidigt blir man påmind rätt ofta om sin ekonomiska situtation när man åker iväg på semester, i princip ALLT man gör kostar pengar, även om man försöker att snåla. 

Men nu inför hösten så att har jag några delmål att se framemot när det handlar om min skuldsituation och hur jag ska orka kämpa vidare. Ungefär var 6e månad så kommer det att hända saker med min ekonomi som jag ser som positiva saker, och det är: 

1) I slutet på December detta året så kommer det bara att vara 1 betalningsanmärkning kvar av de 9 st som jag har nu. 

2) I juni 2012 så kommer det på min UC inte längre synas att jag har haft en skuld hos KFM (kronfogdemyndigheten), och mina inkomstuppgifter kommer också att uppdateras och ökas. (vilket i slutändan ger mig ett bättre UC-score). 

3) I December 2012 kommer den sista betalningsanmärkningen att försvinna!! 

Detta är några större milstolpar, men självklart kommer det ju att varje månad minska på skuldkontot också, och tanken är ju fortfarande att jag skall vara skuldfri till 121231, men i och med den ändringen som jag har fått göra med inbetalningarna så är det inte helt säkert att det kommer att gå. Men det är fortfarande min ambition och det jag kommer att försöka att klara av. 

Nu tar jag välbehövlig semester och bloggen med mig så att jag orkar ta tag i hösten och fortsätta färden mot att bli skuldfri! 

Hoppas solen håller i sig så att man kan slappna av och njuta av lite andra saker än att tänka på skuldberget, inkasso mm. 

GLAD SOMMAR! 

Som skuldsatt är man glad för det lilla. 

Idag är jag glad att det bara är 14 dagar tills 10 blir 9. Betalningsanmärkningar alltså. Lycka. 

Jag är glad för att jag har tagit helg nu, ledig några dagar är också lycka. 

Visst hade det varit så mycket roligare att fira 1 år av någonting annat, typ förlovning, vigsel, barn eller nåt annat liknande.....

MEN..nu firar jag 1 år av inbetalningar på mitt skuldberg, det är väl iofs inte fy skam det heller eftersom det innebär att jag kommer att bli skuldfri och lämna detta eländiga liv bakom mig tillslut. 

Året har trots allt gått ganska fort, jag kommer ihåg när jag för 1 år sedan på ostadiga ben tog tag i mitt problem som gett mig så mycket ångest, men när det väl var gjort så var det fantastiskt skönt. Sen önskar jag ju att jag hade hittat till www.fattiga-riddare.se långt innan, där finns massvis med information och hjälp att hämta. 

Jag närmar mig med stormsteg 100.000:- gränsen (på inbetalt), helt galet vad mycket pengar. Men nu tar jag klivet in på år No 2, och fortsätter att betala av på mina skulder, jag försöker att betala in så mycket som jag bara kan. Alltid minst 7500:-/månaden. 

Den kommande hösten är ju glädjande med tanke på att 9 av 10 betalningsanmärkningar kommer att försvinna, EN ynka kommer att vara kvar vid årsskiftet. Den kommer jag dock att få leva med ända till slutet på 2012....

I sidan till vänster här i bloggen har jag ju skrivit den nuvarande skulden och totalt inbetalt, dock ska ju påpekas att skulden faktiskt var dryga 274.000:- vid början då jag startade min kamp för att bli skuldfri.

Så jag är glad att jag har kommit 1 år på vägen till att bli skuldfri...

...jag tror jag skålar med ett glas kallt vatten, det är ju faktiskt gratis!

Eftersom mina skattepengar de senaste åren har betalts ut till kronofogden (  )   så var jag i år extra glad över att jag skulle få behålla mina slantar. Nu har jag ju inte längre något skuldsaldo hos kronofogden.  

Dock hann jag bli lite orolig då pengarna inte trillade in på kontot. På skattekontot stod det att det var utbetalt men det hade inte kommit in några pengar på mitt konto. Och det hade gått ett x antal dagar emellan, så lång tid trodde jag inte att det skulle ha. Så jag tänkte faktiskt att: "Nähä, dom tog mina pengar i år också".

Men så kollade jag bankkontot i Torsdags och såg att slantarna låg tryggt på mitt konto och väntade på mig. Glädje!  

Nu skulle jag ju kunna använda dom pengarna till att betala på skulderna för att få dem att sjunka ännu mera, MEN eftersom jag har ett jobb och rätt till semester som jag ska ha i sommar så kommer jag att använda de pengarna som semesterpengar. Inte sagt att jag på något sätt ska slösa för det, men jag vill ändå kunna njuta av min ledighet och för en gångs skull känna lite frihet.