Har idag plockat fram alla papper jag har på mina skulder och gått igenom dessa från början. Mest egentligen för att få en liten överblick och sen också se att skulderna faktiskt har sjunkit ganska rejält sen jag började att betala. Ni som läst i min blogg vet ju att jag tidigare skrivit att jag inte tycker att det händer något med skulderna,att jag bara står och stampar på samma ställe och jag ser ingen bättring. Och nu när man tittar och jämför så känns det ändå ganska bra när man ser en skuld som var drygt 40.000:- nu vara nere på ca 17.000:-, klart som tusan att det har hänt saker. Går man tillbaka från början och till dagens dato är ju självklart skillnaden större än om jag bara tittar en eller två månader tillbaka. Det känns bra. 

Men till något som rubriken skvallrar om är dessa jäkla kostnader. Jag har inte några större räntor, på några skulder är det räntor som tickar på men de är ganska låga. På en skuld har jag dock en ränteklump som ligger still, en summa pengar som är ränta men som inte tickar ytterligare. Klart är ju att lite av det jag betalar in går till räntor, men samtidigt varje månad så betalar jag ju även till diverse olika kostnader. För mig är kostnaderna koncentrerade till kostnader för varje månads avi, och det är 50:- för nästan alla skulder, inte riktigt alla. Men slår man ihop de räntor jag betalar varje månad och kostnaderna för att de så snällt skickar avier till mig (ironi) så blir det mellan 500-700 kronor varje månad. Och räknar man på det högre beloppet så blir detta på årsbasis dryga 8400:-. Det är alltså MASSA pengar som går till annat än att kapitalskulden krymper. Tänk om alla dessa pengar hade kunnat gå till bara skulderna istället. Det hade varit bra. 700:- kan ju tyckas var lite i sammanhanget, men många bäckar små. 8400:- tycker i alla fall jag är rätt mycket pengar. Med dom pengarna just nu hade jag nästan kunnat betala av en hel skuld. 

En liten del av räntorna får man ju tillbaka på skatten (inte mycket men ändå), men kostnaderna är ju för mig bara pengar i sjön. Inte nog med att man ska betala skulden, man får betala för att få betala skulden. (Ni är med va?) 

Och ju fortare man kan betala av skulden desto mindre behöver man ju lägga till kostnaderna, så jag gör absolut vad jag kan för att betala av skulderna så fort det bara går. Självklart gäller ju detta även räntorna. 

Men jag kör vidare!! 

FFF-Full Fart Famåt och skuldfriheten. 

Eftersom jag vill hålla koll på min ekonomiska utveckling och mina skulder, förutom den tabell som jag gör själv hemma på datorn så använder jag mig av två sidor som är:

www.minuc.se

www.ratsit.se

Där jag tycker att minuc är den bättre utav dem, den är utförligare och har mera innehåll kring min ekonomi. På ratsit kan man dock kolla in något som heter "alla händelser". Jag gjorde faktiskt det för första gången idag, och det verkar trots namnet bara innehålla information från ca 3 år tillbaka i tiden. Men det var sannerligen dyster läsning, jag blev nästan smått illamående när jag började att läsa. 

För varje månad, ibland bara med några veckors mellanrum så ökade skuldsaldot på hela tiden, och nya anmärkningar trillade in. "Du har nu 3 anmärkningar,tidigare hade du 2". Hemskt att läsa hur fort saldot ökade med tusentals kronor. Hemskt. Att. Läsa. Och plötsligt en rad: "Du är nu under utmätning". Smaka på det ordet, utmätning. (Det smakar skit) Dock var jag aldrig under det jag skulle kalla utmätning med att de drar från lönen eller kommer och tar ens saker. Det fanns inget utrymme hos mig då för att kunna göra detta. Men en utredning hade ju gjorts för att se OM det fanns utrymme att utmäta på något vis. Och självklart blir det en plump i protokollet om att de har utfört detta förfarande mot mig. 

Skulderna ökade, så också betalningsanmärkningarna. Som en sten som var satt i rullning, så bara rasade allt in med allt större fart. Men plötsligt blev det stopp och det började att vända på andra hållet, skuldsaldot blev mindre och mindre. Anmärkningarna var ju såklart detsamma. Företagen insåg väl att någon utmätning blev det inte och de skulle inte få några pengar, därför drog de tillbaka sina krav från Kronofogden. 

Och nu minskade skuldsaldot för varje månad, tills det plötsligt stod: "Du har inget skuldsaldo". Såå skönt. Men det var ju i samma veva som jag upprättade alla mina betalningsplaner och började min väg mot skuldfriheten. Det var då bara ett företag som fortfarande låg kvar hos KFM och de drog ju tillbaka sitt krav därifrån när de såg att avbetalningsplanen löpte på felfritt. 

Och nu på den senaste tiden så har ju även betalningsanmärkningarna börjat att försvinna en efter en. Nu står det istället:" Du har nu 4 anmärkningar, tidigare hade du 5". Roligare läsning när det går åt det hållet. Man svettas inte lika mycket, och man mår inte lika dåligt. Och så har det fortsatt, nu återstår det bara 2 anmärkningar, en som försvinner i slutet av detta året och en som försvinner i slutet på nästa år. 

Och som ni kan läsa ute i den vänstra spalten så är den totala skulden fortfarande dryga 160.000:- Men läsningen på både Ratsit och Minuc är betydligt roligare att bevittna nu när det hela tiden ser bättre och bättre ut!! 

FFF-Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Läste imorse på forumet Fattiga Riddare (som finns länkat nedan för den som är intresserad) om det här med att det inte är helt lätt (ok, totalt omöjligt precis jämt) att med betalningsanmärkningar hyra släp eller hyrbil hos våra bensinstationer här i landet. Jag visste faktiskt inte att de tog kreditupplysning för ändamålet eftersom jag aldrig behövt nyttja detta. 

En kvinna skulle hyra en bil på en bensinstation (kommer inte ihåg exakt vilken just nu) men hon fick NEJ då hon hade betalningsanmärkningar. Hon bade att få tala med någon i chefsposition och frågade denne på vilket sätt som anmärkningen satte käppar i hjulet för hennes möjlighet att hyra bilen som hon tänkt. Varpå den chefspersonen säger något i stil med att hon kanske tar bilen och sen säljer den och tar pengarna och drar. Hon blev oerhört förvånad och tyckte att det i så fall kanske var bättre att ta ett utdrag från brottsregistret istället. Någon hyrbil blev det såklart inte. 

Men detta bevisar ju bara än en gång att personer som är skuldsatta, eller som framförallt har betalningsnmärkningar i samma veva anses var riktiga tjuvar och kriminellt belastade brottslingar. Man drar helt enkelt ett = streck mellan dessa två saker. Galet. Fel. Irriterade. Bara för att man har betalningsmärkningar så kan man inte sköta sig och självklart åsidosätter man sina åtaganden. Man är totalt ansvarslös och skiter i vilket. För jämnan. Ni hör ironin va. 

Och jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen. En betalningsanmärkning sitter kvar i 3 år och det är ett hårdare straff än vad många som begår en brottslig gärning får i straff. Visst det syns i brottsregistret att de fått ett straff även om det bara är böter. Men vill du då hyra en bil på macken så lär det inte bli några problem om du inte har nån betalningsanmärkning. Att du kanske är dömd för stöld är då inga problem. Ni hajjar. Det är verkligen omvända världen. 

Ibland undrar man ju om man har hört rätt, eller vad sa du att du sa sa du? 

Nu är jag less på det här året. Jag vill vända blad, till en ny fin vit sida där allt är oskrivet. 

Med ett nytt år kommer även ny motivation, och nästa år är det ju även det år jag S.K.A bli skuldfri. (Jag är envisare än synden så risken att det inte blir som jag tänkt är minimal, därför utgår jag från att jag kommer att betala min sista skuld någon gång under nästa år, även om det blir minuten innan tolvslaget.  )

Nu känns allt mest bara tröttsamt, trist, tråkigt och grått och mörkt. Klart att en del enbart beror på vädret, man blir inte särskilt positiv av att titta ut och bara se regn, dimma och marken full med löv. Men jag har snart kämpat hela det här året och nu känns det lite som att luften håller på att gå ur och jag vill ha ny frisk luft att andas och ny energi att kämpa med. 

Nästa år kommer det helt nya möjligheter också som inte funnits det här året som jag ser fram emot. Nu är det bara en krampaktig väntan på att året ska slå om till ett nytt. Jag älskar att planera, jag vill göra en ny fräsch ekonomisk plan. Blicka framåt med ny vind i ryggen. 

Tyvärr är ju mitt "vanliga" liv satt på vänt. Ska jag bli skuldfri så måste det komma först, det går inte att göra det bara halvdant, då kommer jag aldrig att bli färdig. Som skuldsatt är det MÅNGA saker som du inte kan göra som människor utan skulder och betalningsanmärkningar kan. Därför vill jag bli klar. Så att jag kan sätta punkt. För mitt liv som skuldsatt. Och gå vidare. 

Därför välkomnar jag 2012 med öppna armar! 

FFF-Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

52 Dagar 2 Timmar 22 Minuter 9 Sekunder

Så länge är det kvar tills det bara återstår 1 betalningsanmärking. 

Tiden tickar   

Idag kom ett brev med posten. Jag såg direkt tydligt att det handlade om reklam (även kallad lockelse). På baksidan stod det skrivet: Konsumentkredit. I brevet kunde jag läsa om hur mycket pengar man kunde få låna och hur enkelt det var och man kunde tom få amorteringsfritt ett helt år!!! Skitbra eller hur? Nej inte direkt va. De enda som tjänar på det är konsumentkredit. För den som sitter vid ekonomins branta kant och inte riktigt vet hur man ska klamra sig fast kan nog tycka att det sånt här brev är världens lösning. Vilket det inte är. 

Jag blir förbannad på att jag får tillskickad mig sån skit. Förpesta min brevlåda på detta sätt. 

Undrar hur det väljer ut när de ska skicka sådana brev, jag tror absolut inte att man skickar det till alla. Kanske man skickar de till de människor som har lite problem med ekonomin och gärna nappar på ett sånt "toppenerbjudande" (som dom med säkerhet anser att det är). Dom har säkert nån lista på folk som gärna ser deras brev och erbjudande som en räddande ängel som kom med posten. Helt ärligt, inget förvånar mig längre. 

Jag ska gladeligen använda brevet (och nästa hela kuvertet), men till något heeelt annat. Innehållet får agera tändmaterial till min brasa i kaminen. Det är det enda det duger till. Sina lockelser kan de stoppa upp nånstans!! 

Lika snabbt som pengarna landade på kontot så är de på väg igen till inkassobolagens aldrig sinande tuggande käkar! 

Men det är gjort i alla fall och det är alltid lika skönt när jag är klar. 

Nu har jag sen första inbetalningen gjordes (Juni 2010) betalat in nästan 125.000:- Galet mycket pengar, i alla fall i detta sammanhanget då det kunde gått till annat som är betydligt roligare att lägga pengar på. 

Det är många tusenlappar kvar innan jag är klar, men jag har en förhoppning om att kunna lägga mer pengar till skulderna framöver, men just nu är det omöjligt pga vissa omständigheter i mitt liv. 

Men så länge jag betalar som jag gör nu så går det ju framåt, och det är ju det viktigaste. 

FFF-Full Fart Framåt mot ett liv i skuldfrihet! 

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag var glad att jag har koll på alla mina skulder och vet att det inte kommer att trilla in fler skulder för det det finns inga fler. Dom jag har är de "enda". 

Men igår när jag hämtade in posten så såg jag en rejäl hög med vita kuvert, visst jag vet att vid den här tiden varje månad så kommer mina inbetalningsavier. Men det var liksom fler än jag hade väntat mig. Och när jag kom in så såg jag ett brev från kronofogden!!!!!, jag höll på att börja gråta. Tror aldrig att så många tankar har dykt upp i mitt huvud och börjat snurra på en och samma gång. Och direkt efter så såg jag ett annat kuvert som var skickat från ett annat inkassobolag, som jag har haft en skuld till tidigare men som nu är avbetalad sedan lääänge. (i alla fall 1 år). 

Vad har jag nu missat? Vad har nu hänt? Vad? Varför? Va? Va? Va? Ja, ni anar inte de kalla kårarna jag hade i kroppen innan jag upptäckte att varken brevet som kom från kronofogden eller brevet från det andra inkassobolaget var adresserat till mig. Båda breven var adresserade till en person som tidigare har bott här där vi bor nu, ingen person som jag känner eller har träffat. 

Mitt hjärta lugnade ner sig och jag kunde pusta ut, jag tittade några extra gånger på kuverten för att vara säker på att breven verkligen inte var till mig. Och de var de ju inte. Pjuuh! Vilken jävla lättnad. Men samtidigt så började jag tycka synd om den här personen som breven egentligen skulle till, den personen sitter nog inte heller i någon bra situation. Och mår förmodligen inte särskilt bra heller. 

Och eftersom jag inte har någon aning om var den här personen bor så skickade jag tillbaka breven till avsändarna och skrev att personen var avflyttad från adressen och ny adress är okänd. 

Tänk att man fortfarande är så "allergisk" mot breven från kronofogden att man automatiskt och direkt börjar må illa. Nu är det längesen som jag själv fick något brev från kronofogden, men jag kommer ändå ihåg de gånger som jag har fått det och hur hemsk den känslan är. Ett av de ställen man absolut INTE vill ha ett brev ifrån. 

Jag kan alltså gå vidare på min egen väg mot skuldfriheten, men det är inte utan att jag skickar en tanke till den här personen som förmodligen nu sitter i skuldträsket och är "jagad" av både inkasso och KFM.