Att ta itu med ett problem är för många inte så lätt. Vilket problem det än handlar om. Det är ofta lite som att klättra uppför ett berg, man blickar upp och ser toppen där långt, långt borta. Och man suckar och tror att jag kommer ju aldrig att nå dit upp. 

Även om skulderna nu är det stora problemet, det är ju fysiskt. Det handlar om en stor summa pengar som skall betalas tillbaka. Men nu när jag valt att ta itu med det problemet så inser jag att jag måste ta tag i det underliggande problemet också. Och det är ett problem som är psykiskt. 

Bloggen handlar ju om att jag själv ska vandra en väg till att bli en fri människa igen. Inte behöva känna att jag är en slav till skulderna. Att jag ska kunna lägga mina pengar på något vettigt. Att kunna leva ett vanligt familjeliv. Allt som är normalt, fast det inte är det nu. 

Jag har tidigare skrivit om min sk far som aldrig har funnits för mig under min uppväxt. De gånger jag har varit där har han bara umgåtts med sin bästa vän spritflaskan. Han har gjort att jag inte litar särskilt mycket på män, om inte han visar att han tycker om mig, hur ska någon annan kunna göra det? För drygt 2 år sedan fick jag nog, jag har sagt upp kontakten med honom och förklarat varför, men det går inte in i hans hjärna tydligen. Han har inte ens insett att han har alkoholproblem trots problem i ca 30 år. Jag har gett det ultimatumet att han skall uppsöka AA och var helt alkoholfri ett år, sen kan han tänka på att kontakta mig igen. Innan dess vill jag inte höra ett pip. Men detta verkar han inte förstå. 

Jag vet att han har dragit på sig stora skulder under åren, (även dragit in sin fru i skuldträsket också). Han har inte jobbat så mycket och inte dragit in några stora summor, sjukpenning eller sjukpension antar jag att det är. Jag mår bara illa när jag tänker på hur många gånger han har betett sig som ett litet barn inför mig. Hey, det är han som ska vara föräldern, den man ser upp till. Inte jag. 

Och i det här läget så känner jag bara avsky, till allt han gör och hur han gjort det och hur han har behandlat folk efter vägen. Men på något sätter känner jag mig lika dålig som honom för att jag har dragit på mig skulder också. Sådan far, sådan dotter liksom. Men så är det ju egentligen inte, jag har arbetat hårt och medvetet sedan jag var ung, jag har utbildat mig, kommit långt. I andras ögon är jag nog väldigt lyckad. Förutom skulderna. Och dom uppkom ju i samband med att min far hellre la pengar på alkohol än att hjälpa min mamma med att försörja mig och se till att jag hade det bra. 

Då fick jag se till att lösa den ekonomiska biten själv. Och det genom en massa dumma lån som jag sedan inte kunde betala tillbaka. Kanske blev även pengarna en sorts kärlek istället för mänsklig kärlek från en person som skall finnas nära hela livet. Jag kunde köpa saker och istället, köpa mig glädje. Tragiskt, men det är sant. Jag fick den lycka jag saknade. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...