Precis. Just så. Uppförsbacke förklarar det hela ganska bra. 

Helt plötsligt så känns allt så jobbigt. Det är så länge kvar tills jag är skuldfri. Jag kan liksom inte se framför mig längre den känslan av att vara skuldfri. Det känns som en evighet, en så lång evighet alltså att jag inte längre kan visualisera den dagen jag gör sista inbetalningen och jag blir skuldfri. Just nu är det så, så långt borta. 

Ingen har ju dock sagt att detta skulle bli någon dans på rosor och att tiden skulle rinna iväg likt sanden i ett timglas. Men det har varit ganska lätt hittills, och tiden har faktiskt gått rätt fort. Men nu känns det bara som att det har tagit stopp, att jag sprungit rakt in i en vägg och att skulderna inte krymper alls. (vilket jag ju såklart vet att dom gör men)

Jag försöker att se framåt, se positivt och tänka att det är tungt nu men kommer att bli bättre, men när inte ens jag själv kan intala mig saker så är det riktigt illa. Vet inte riktigt hur jag ska komma upp för den här tunga, långa uppförsbacken heller för att kunna glädjas över nerförsbacken på andra sidan. 

Snart har jag gjort 15 inbetalningar, och jag vet inte exakt hur många som är kvar eftersom jag fick justera mina inbetalningar en del, neråt. Och när det kommer att vända så att jag kan betala in mer vet jag inte för det ligger inte mina händer tyvärr. (7500:- är ju förvisso rätt mycket, men jag vill kunna betala in mera)

Jag har ju funderat på att i början på nästa år ta en diskussion med min bank för att se om de kan tänka sig att ge mig ett lån så att jag kan betala av allting. Dels så kommer jag bara att ha en betalningsanmärkning då och jag kommer även att kunna visa på att jag själv har betalat in en stor del av summan som skall betalas. Faktiskt mera än hälften kommer det att vara då. 

Vi får se, men just nu försöker jag mest bara kämpa för att se framåt och orka hålla ut så att jag kommer fram till det där vägskälet där jag får välja vägen som går till skuldfrihet. 

 

Molly

31 augusti 2011 20:01

Så härligt att hitta din blogg.... Är själv i startskottet på att ta tag i mina skulder. Blir inspirerad av din blogg. Kämpa på :-)

RonjaRövardotter

26 september 2011 11:35

Hej!

Sorry, hade helt missat att svara på din kommentar. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.

Kul att du blir inspirerad, även om jag mest skriver för att själv hålla mig motiverad,men kan jag glädja någon annan på vägen så är det bra!

Det är alltid jobbigt innan man har tagit tag i skulderna, sen är det ganska skönt. Dock är ju vägen fram till målet (skuldfrihet) som en annan berg och dalbana där det ibland känns toppen och ibland botten.

Men jag önskar dig all Lycka till på vägen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...