Nu börjar det närma sig de dagar då breven från inkassobolagen kommer att dimpa ner i brevlådan. Ny fräscha avier på skulderna som skall betalas av. 

Att vara skuldsatt är lite som att leva i en berg-och-dalbana. Från mitten på månaden tills månadens skulder är betalda går tåget sakta uppåt på banan. Och när man har betalat kan man njuta av de lite lugnare dalarna på banan under nån vecka. Rätt skönt faktiskt. 

Men att vara slav under skulderna är stressframkallande, jag tänker i alla fall på mina skulder flera gånger om dagen. Även fast jag inte vill och försöker att låta bli, det liksom bara dyker upp i tankarna och går omöjligt att få bort med tankekraft. När jag har blivit påmind om min situtation så är det som att huvudet själv bestämmer när det ska försvinna. Lite djävulen och ängeln skulle man kunna säga. 

Djävulen tycker att man är en dålig människa som har massa skulder.

Ängeln säger att det inte är så farligt och det kommer ju att bli bra igen. 

Alltså bara tankarna som spelar en ett spratt. Men jag är i alla fall tyngd av mina skulder. 

Dock har jag fått ordentlig koll på ekonomin, och köper inget som jag absolut inte behöver. Och det känns så bra. Särskilt när jag ser andra slänga ut pengar på bara skitsaker, då ler jag lite för mig själv och jag får lite ork att fortsätta i samma bana. 

Jag hoppas att jag kan betala lite extra den här månaden också. Så nu är jag peppad att ta itu med månadens brevhög och göra nya inbetalningar enligt plan!