Nu börjar det närma sig de dagar då breven från inkassobolagen kommer att dimpa ner i brevlådan. Ny fräscha avier på skulderna som skall betalas av. 

Att vara skuldsatt är lite som att leva i en berg-och-dalbana. Från mitten på månaden tills månadens skulder är betalda går tåget sakta uppåt på banan. Och när man har betalat kan man njuta av de lite lugnare dalarna på banan under nån vecka. Rätt skönt faktiskt. 

Men att vara slav under skulderna är stressframkallande, jag tänker i alla fall på mina skulder flera gånger om dagen. Även fast jag inte vill och försöker att låta bli, det liksom bara dyker upp i tankarna och går omöjligt att få bort med tankekraft. När jag har blivit påmind om min situtation så är det som att huvudet själv bestämmer när det ska försvinna. Lite djävulen och ängeln skulle man kunna säga. 

Djävulen tycker att man är en dålig människa som har massa skulder.

Ängeln säger att det inte är så farligt och det kommer ju att bli bra igen. 

Alltså bara tankarna som spelar en ett spratt. Men jag är i alla fall tyngd av mina skulder. 

Dock har jag fått ordentlig koll på ekonomin, och köper inget som jag absolut inte behöver. Och det känns så bra. Särskilt när jag ser andra slänga ut pengar på bara skitsaker, då ler jag lite för mig själv och jag får lite ork att fortsätta i samma bana. 

Jag hoppas att jag kan betala lite extra den här månaden också. Så nu är jag peppad att ta itu med månadens brevhög och göra nya inbetalningar enligt plan! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...