När man var liten så gick tiden sakta, man hann liksom med hur mycket som helst tycker jag. Men nu när man blivit äldre så bara springer tiden iväg, dagarna bara rasar förbi. Jag tycker att jag nyss satt här och gjorde avslut på Juli månad, men redan nu är det åter dags för en ny skörd av brev att anlända. Visst, på ett sätt gillar jag ju det för att det tar mig närmare skuldfrihet, MEN det innebär också att vi går mot hösten och vidare mot vintern och mörkare tider. Och jag är inte inställd på det ännu. Tycker redan att det börjar bli mörkt tidigt på kvällarna. Det blir inte så allvarligt att det blir fråga om depressioner, men när det blir mörkt och kallt så känns allt fan så mycket jobbigare. 

Den dagen jag blir skuldfri så kommer det att bli rätt tomt i brevlådan, en bunt reklam var och varannan dag kommer det säkert även i fortsättningen att komma, men det är mer lektyr för skithuset och som underlag för brasan i kaminen. 

Jag har börjat fundera lite på hur jag vill att min ekonomi ska se ut efter att sista skulden är betald, det är en bit bort innan det blir verklighet men det hindrar ju inte mig från att i alla fall så ett litet frö till hur jag vill att det ska vara. Prio 1 är i alla fall att det ska till ett sparande, en viss % av lönen var månad skall gå till ett sparande. Jag ska även se till att höja inbetalningarna till mitt pensions-sparande, just nu enbart 100:-/mån och det är lite för lite. Även om det är ett tråkigt sparande som jag egentligen inte vill tänka så mycket på så är det ack så viktigt, planen är ju att jag ska leva länge (peppar peppar) och när väl den dagen kommer så kommer jag tacka mig själv att jag sparat ordentligt. 

För mig är hälsa och mat väldigt viktigt, och därför kommer jag att lägga lite extra slantar just på det, det är ju investeringar i mig själv för att jag ska orka och må bra. Att handla bra och näringsriktig mat (gärna ekologisk och närodlad) kommer att få kosta lite mera. Jag önskar att jag kunde resa med kollektivtrafik till mitt jobb, det hade sparat mig massa pengar. Men tyvärr kommer det inte att gå utan jag måste ha en bil, om jag nu inte söker jobb på annan ort men det är inte särskilt troligt. 

Som sagt, det finns många små karameller att suga på och det är sannerligen roligare att planera för den tiden som kommer efter min egen lilla "skuldsanering" än det var när jag planerade hur jag skulle bli skuldfri. Om det var mörkret så är det ljuset som kommer sen. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten.