Jag har skrivit tidigare om att jag tycker att det finns vissa saker som det är helt ok att låna pengar till, och det är bostad, utbildning och även bil trots att det är en dålig affär i 100% av fallen. 

Att äga sin egen bostad är ju underbart, du betalar till dig själv och får göra om i princip vad och hur mycket vill. Beroende lite på om det är en villa eller en lägenhet så det kan man ibland bli tvungen att fråga vissa instanser och myndigheter om man får skrida till verket med sin plan på ombyggnationer till dylikt. Visst, du får betala själv om något går sönder helt plötsligt eller något annat måste fixas, men du betalar hela tiden till sig själv vilket alltid känns bra. (eller enbart banken om du bara betalar ränta vilket ju är mindre kul, mer om det nedan)

Att ta lån för att utbilda sig tycker jag är ett privilegium som man ska använda sig av, visst är det fantastiskt om man kan leva på enbart bidragsdelen och kanske jobba på sidan om (utan att det går ut över studierna). Men pluggar man i tex Sthlm som jag gjorde så fanns det inte en chans på planeten att jag skulle klara mig med bara bidragsdelen och mitt extrajobb, jag var tvungen att ta lånedelen också. Det var dyrt att leva där även om man som student snålade på alla sätt man kunde.  Men idag har jag en bra utbildning, ett bra jobb och lägger undan en 500:-/månad till CSN. Helt överkomlighet enligt mig. 

Bil ja, visst kan man köpa sig en liten skruttig bil för bara några tusenlappar om man vill. Men det beror lite på syftet med bilen. Kunde jag så skulle jag alla gånger välja kollektivtrafiken för att ta mig fram, jag tycker det är avkopplande att åka tex buss och tåg. Men jag har arbetstider som gör att jag inte kan åka kollektivt mer än bara ibland. Ska man bara ta sig en liten kort bit med bilen så spelar det egentligen ingen roll vad man har för bil. Men ska man köra några mil och köra på tider då det är mycket djur och lite trafik så tycker jag att det är befogat med en bra bil, och för mig innebär det bättre skydd om jag krockar med ett djur, risken att bilen lägger av under körningen är mycket mindre. Och för det ökade skyddet och större säkerheten betalar jag gärna lite för. 

Men som rubriken säger så har det här med överbelåning de senaste tiden blivit ett alltmer frekvent inslag i diskussioner med vänner och om annat folk. Självklart gäller det alla ting man köper men just bostäder är i ropet i min krets just nu. Många bor i en bostadsrätt och skall till och köpa ett hus. De hittar ett hus som de vill ha, ett drömhus. De går in i budgivningen och budar och budar och budar, och helt plötsligt har de vunnit budgivningen och huset är deras. Att det sedan är massa miljoner de ska hosta upp för huset spelar ingen roll för de har fått sitt drömhus och det är det viktigaste. Men sedan ska de sälja sin egen lägenhet, den är fin, ligger på ett bra ställe, fräsch, ja allt. Men ingen vill köpa den. Så helt plötsligt står de där med skyhöga kostnader för både ett hus OCH en lägenhet som de inte får såld. Visst kan man kanske klara det en månad eller i vissa fall två, men när tiden börjar rinna iväg så är det inte särskilt roligt. 

Många som ska köpa egen bostad kalkylerar med att de inte ska amortera något på sitt köp, de tänker enbart betala ränta. Det resonemanget förstår jag inte. Och de lånar så mycket att de in princip bara kan bo och inte göra något annat. Vad är tjusningen med det, att man kan bjuda hem folk för att visa upp det hemmet som man varje månad lägger mer än halva lönen på. Jag har hört många historier kring detta fenomen, visst är många hus och lägenheter dyra. Men har man råd med det så är det ju inte konstigheter med det, men det är inte det jag tar upp här. Det är unga människor som överbelånar sig för att få det flaschigaste boendet och när man man betalat räntorna i slutet på månaden så finns där inte mera slantar kvar att göra annat för. Jag tycker att det är skrämmande, och det kan så lätt gå åt skogen och sen sitter man fast i skuldträsket. Varför inte köpa en bostad som ligger i den nivå man själv kan betala för. 

Jag tycker att vårt hus var alldels lagom i prisklass, en lagom summa av lönen går åt till bostaden och vi amorterar av på lånen så att huset tillslut kommer att bli vårat, det är ju då man betalar till sig själv. 

För jag vill i alla fall göra annat är att bara bo, även om nu möjligheterna är begränsade under tiden jag plaskar runt i skuldträsket. 

FFF-Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...