Att vara fast i ett skuldträsk är fruktansvärt. Och ibland har man ingen aning om hur man ska ta sig ur det. Är det överhuvudtaget möjligt att ta sig ur det? Jag har inte hela svaret, jag har bara mitt eget svar. För mig var det möjligt. 

Jag har förvisso inte haft någon hjälp av någon annan för att betala mina skulder, dock kan man säga att jag har haft indirekt hjälp. Då min sambo kanske fått betala lite mera mat än jag gjort, och lite andra saker. Så även om min resa mot skuldfriheten varit min egen kamp, så har jag inte stått helt ensam. Och det är jag ju evigt tacksam för. Annars hade det aldrig funkat. Så jag kan förstå den som inte har samma "back up" som jag har haft, för den kan det vara otroligt svårt att ta sig ur en ekonomisk ruin. Man kan komma långt med extraordinära kämpainsatser, men det kanske är omöjligt att ta sig hela vägen. 

Som jag skrev tidigare har det slitit oerhört på mig att göra den här resan, som ännu inte är över men som är betydligt lättare att bära nu. Och är det så tungt för mig som ändå haft lite stöd, hur är det då för någon som inte har det stödet. Jag förstår att det blir nattsvart för vissa, och man vet inte vilken sten man ska vända på för att hitta vägen tillbaka. 

Nu när jag kommit mig lite längre i min resa, så har jag funderat på hur jag kan göra den här resan ännu bättre. Jag ska gå från ekonomisk kris till spargris. Jag har ju i princip inte köpt en pryl de senaste åren pga min skuldresa, förutom det som varit absolut nödvändigt. Och när jag väl handlar det jag ska ha så blir det kvalité för kvantité, "when you buy quality, you only cry once", det kostar lite mera just i det ögonblicket, men det håller istället längre. 

Mitt ledord framöver kommer att bli spara. Jag är ju rätt van efter de här åren att leva otroligt snålt, så jag kan ju egentligen bara fortsätta på den inslagna vägen och med undantaget att jag lägger pengarna som blir över på mitt sparkonto istället. Inget ont som har något gott med sig som man brukar säga, jag har ju fått lära mig att leva på ett helt annat sätt under den här tiden och jag ser egentligen ingen anledning till att ändra på det. Tänk vad skönt att ha pengar kvar på kontot! 

Visst, att vara extrem åt något av hållen är väl kanske inte något vidare, men jag tror att det kommer att balansera upp sig med tiden. Jag identifierar ju fortfarande mig som den med massor av skulder, och betalningsanmärkningar och det är lite jobbigt, för så är det ju inte längre. Men jag hoppas också att det med tiden skall ebba ut och jag skall känna mig stark och handlingskraftig framöver. 

FFF - Full Fart Framåt.