Rubriken är skriven med ett viss mått av hatkärlek. Jag själv gillar inte att det blivit November, ännu ett snäpp närmare det man kallar vinter, jag vill inte ha mörkret och kylan.(Usch och fy) Men samtidigt är ju detta den månad som jag så länge har gått och väntat på. Sedan min resa mot skuldfrihet tog fart så har jag ju längat efter denna månad då min allra sista anmärkning kommer att försvinna. Drygt 2,5 år av väntan och längtan till att i alla fall på papperet inte vara någon form av ekonomisk parasit. Att ha betalningsanmärkningar av olika slag sätter sååå många käppar i hjulet att man anar inte. Att en anmärkning skall ligga kvar i 3 år är vansinne (det finns en del som ligger kortare tid). Det är många saker i det som kallas livet som blir omöjligt om man har anmärkningar. Så det skall bli så skönt att se den sista anmärkningen försvinna bort och känna mig något mera värdig. För man känner sig inte särskilt uppåt när man har anmärkningar, det tär kan jag lova. Och jag är nog inte ensam om att känna det så, andra ser ju på oss med anmärkningar som slarviga, dåliga och ja nästa lite mindre värda. Och hur kul är det att gå runt och känna sig så? Inte särskilt enligt min mening. 

Det jag dock har märkt den senaste tiden, (nån månad tillbaka) är som att diverse bolag har koll på att jag snart blir av med min anmärkning. Jag har fått erbjudanden om att ta lån både här och där. Nu ska det ju sägas att det inte är några av våra vanliga banker som skickar ut sådana här erbjudanden, utan det mindre seriösa såklart. (Jag skrev om det i något tidigare inlägg). 

Några dagar efter att sista avin i slutet på Oktober kom så damp det ner ett par erbjudanden från bolag som tyckte att jag skulle ta lån och krediter av dem, mm...eller hur. (Samarbete mellan inkassobolag och kredit/långivare låter jag vara osagt, men föga förvånande om det skulle vara på det sättet). 

Och igår damp det ner ett nytt erbjudande från ett annat bolag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det känns ju konstigt ett dessa erbjudanden börja dimpa ner nu helt plötsligt, en kort tid innan min sista anmärkning försvinner. Men som alltid så åker ju dessa brev ner i skräpet direkt. Men jag blir förbannad över att de ens hamnar i min brevlåda överhuvudtaget. 

FFF - Full Fart Framåt mot skuldfriheten. 

 

minusminus

10 november 2012 20:10

Hej!

Visst är det trist att behöva få reklamen från bankerna överhuvudtaget? Tyvärr räcker det ju inte att skriva en lapp med "Reklam-nej tack!" på brevlådan. Den här reklamen kommer ju adresserade som brev. Man kanske skulle ringa runt och be dem att inte skicka sådana brev? :-)

http://minusminus

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns ...

  För första gången på länge så har jag faktiskt pengar på mitt sparkonto, och då är det inte bara några hundralappar, som det på sin höjd har varit någon gång tidigare innan jag varit tvungen att plocka ut dem för att kunna överleva. Det är faktis...

  Inläggen här på bloggen haglar inte in, och förklaringen till min något långa frånvaro är att, det har inte funnits saker att skriva om som rört min fortsatta resa upp ur skuldträsket. Från att ha varit en resa som rusat på i 200 km till en långs...

Sent omsider, tillslut, äntligen, finally!    Skam den som ger sig. Nu har jag lyckats att vinna fighten mot det här bolaget som inte har lyckats sköta sin åtaganden trots att jag har varit i kontakt med dem var och varann månad hela året för att...

Det har sannerligen varit en lång paus från bloggandet. Och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli så. Men på den privatekonomiska biten har det varit stiltje så där har inte funnits så mycket att skriva om heller för den delen. Nu h...