Den 30/12-14 var ett av de viktigaste datumen hittills i mitt liv, den dagen blev jag skuldfri!! Jag kan smaka på det ordet om och om igen. Och igen, och igen. Ibland trodde jag aldrig att det skulle komma ett slut, ni vet ibland när målet känns så långt borta att det är omöjligt att ta på. Jag började betala av på mina skulder sommaren 2010, och det har dessvärre också tagit längre tid på grund av att jag blev sjuk (varför bara bära en börda när man kan bära flera) och inte har kunnat betala de summor som jag hade för avsikt att göra. Men jag har betalat så mycket som jag har haft möjlighet till, vilket har varit flera tusenlappar i månaden, och jag kom i mål tillslut. Gissa om det känns bra!

Ca 300.000:- har jag betalat under den här tiden, och jisses vad mycket pengar det här. Så mycket annat man hade kunnat göra med pengarna, och mycket utav det var dessutom räntor och skit som bara var pengar i sjön helt enkelt. Och dessutom lyckades jag ju få en del dealer som kapade bort ett antal tusenlappar.

Det känns som om jag har sprungit ett maratonlopp om och om igen under de här åren, och nu äntligen fick jag klippa mållinjen och känna mig som en vinnare. Och jag ska inte sticka under stolen med att det känns så j-a bra att ha klarat av detta ibland rena helvetet. För det har inte varit lätt, verkligen inte. Och ni som varit eller är i samma situation vet vad jag talar om.

Kronofogden, inkasso, betalningsanmärkningar, etc etc, det tar på krafterna att känna sig som en ekonomisk parasit. Nu är allt ett helt rent blad, varenda öre som jag skulle betala har jag betalat. Och när man levt så länge med detta så är det svårt att från ena dagen till den andra fatta att det faktiskt är över. Det kommer nog att ta ett tag. Jag har ju varje månad under så lång tid som flera år betalat flera tusenlappar varje månad till skulderna, och Januari blir nu första månaden då alla pengar jag får in är mina!! Som sagt, det kommer att ta ett tag innan jag förstår att det nu är över.

Bloggens vara eller icke vara har jag skrivit om tidigare, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu hur jag ska göra med framtiden och bloggandet. Under resan har det ju vara ett sätt att få utlopp för känslor och tankar. Det kommer nog att få bero ett tag och jag måste komma in i mina nya underbara rutiner.

Tack alla som under den här tiden följt mig och peppat och ställt upp med hejarop och vänliga ord!

Tack!!